always
lyssna på gammal musik, skratta åt gamla minnen, bara få en tillbakablick liksom..
lyssnade på lite skön musik på spotify, och helt plötsligt kommer mando diao med dance with somebody på.
denna låt fick mig att tänka på en enda sak. tänka tillbaka på dom där tiderna och stunderna jag fick vara med om för cirka ett år sen.. fan vilken känsla det var. man inser verkligen hur mycket man saknar något.
jag hittade en gammal blogg som jag var tvungen att gå igenom från början till slut.. ett inlägg, och en kväll jag alltid kommer minnas är..
idag har jag sån inni helvetes jävla ångest. ni vet ju hur det är när man är nyinflyttad såhär i storstan. jag, som vanligt, styrde party igår. skulle från början vara jag, sofie, iza och grabbarna, MEN det droppade in så jävla mycket folk under kvällen och slutade med lite disskutioner hit och dit. och nej inga detaljer, jag orkar inte. vilken jävla skitkväll. men den var rolig, jävligt rolig. oscar spillde nudlar över hela matbordet. matbordet som alla satt o målade på igår. jag har så jävla mycket o städa och diska. jag sa väl ångest.
jag kommer väl bli vräkt inom en månad eller så. palla.
frågan är ju om detta är positivt eller negativt, med tanke på att jag faktiskt blev vräkt knappt en månad efter. eller för att vara exakt, på min 18års dag.. vintern och våren 2009 var verkligen en tid som mitt liv var mest händelserikt. oavsett om det var som vilken 18årings liv som helst så var det verkligen något speciellt.. det känns som jag måste ta tag i det, det var ju trots allt en tid utöver det vanliga.
"Jag är så sjukt trött på att göra något bra hela tiden, men aldrig få något tillbaka för det. Och då menar jag verkligen aldrig." dom orden minns jag också.. och eftersom jag ibland undrar över samma sak idag, så kan jag upprepa mig..
jag är så sjukt trött på att göra något bra hela tiden, men aldrig få något tillbaka för det..
fan vad känslosam jag blev.. men det kan jag faktiskt också vara ibland
jag älskar dig i alla fall, så du vet! :)
